Nu är en första kurshelg i årsprogrammet ”Kalla hem din urkraft” till ända – platsen är tom så när som på tipin, vindskyddet och eldstaden. Människorna har gått hem till sina liv, men inte som sina vanliga jag. Nu börjar integreringsprocessen och mötet med den vanliga världen. Efter att ha varit hållen i ett ”sacred space” i total närvaro, sanning och öppenhet med några få människor, skogen, elden, ormen och de andra kraftdjuren. Jag ser tillbaka med tacksamhet för de gånger jag fått vara i dessa sammanhang, hållen av trygga kursledare, och kunnat tillåta mig att ramla ner i djupet av min själ och känna mina undanträngda sår. Låta dem få tala och läka. Nu är det jag som håller utrymmet, med mina kära medsystrar Carrie och Anna.

Nu börjar resan mot andra kurshelgen ”vattnets läkande urkraft” där vi har jaguaren som kraftdjur. Hon som lär oss att gå på djupet med våra känslor, att möta våra rädslor och att spåra våra nedärvda mönster. Hon hjälper oss att låta det som inte längre känns levande i våra liv att få dö så att vi får plats för ny kreativitet! Vi tar också hjälp av vattnet att återställa oss och hjälper oss komma i kontakt med våra sanna känslor.

Jag är så tacksam.